1994

Tarva, en ö utanför Trondheimsfjorden i Tröndelag, var hemvisten för det tionde Vinden drar. Vi startade på Fosens folkhögskola och därifrån åkte vi ut till Tarva med Sara Kjerstine, en nybyggd sköjte, med kajuta och allt. På Fosens folkhögskola ägnar man sig dels åt att bygga båtar, bl a traditionella femböringar med råsegel, dels åt att undervisa i olika kustnära näringar, som fiske, småbruk och sjömansvett.

Vi var en lång rad båtar som bogserades ut till Tarva i stiltjen, och duggregnet. Det var lika bra att vänja sig, för just så skulle vädret bli hela veckan. Stiltje och duggregn. Men vårt mod hölls bl a uppe av att arrangemangets ledning varje dag rapporterade att meteorologerna lovade att vädret skulle bli bättre. På Tarva fanns en militärförläggning, och vi hade tillgång till hemvärnets servicehus, med toaletter och dusch.

Vi gjorde också en övernattningstur ut till Haltens fyr längst norrut i den tunna arkipelag som sträcker sig norrut längs med Tröndelags kust. Fyren, och de hamnmagasin som fanns ute på fyrön var imponerande i sin ensliga storhet, och magasinen var täckta av sjöfågelbon. På hemvägen besökte vi en liten by på en av öarna, och besökte en ödsligt vacker kyrka, där ute på randen av Atlanten. Det fanns också mycket spännande fiske, för både stora och små.

Tonårspojkarna från Åland gick i spinn när de fick haj efter haj på kroken, medan de äldre gladde sig mer åt sejen som de fick upp. Och de allra yngsta var glada bara för att de fick vara med, fast det regnade.

Den största seglingsupplevelsen detta Vinden drar var när tjejerna drog ut på ”jenteseilas”, tjejsegling, med en av femböringarna den enda eftermiddag det blåste i alla fall lite grand. Vi fick upp god fart ute på fjorden. Sista dagen seglade vi in till fastlandet igen, till Lysör, där vi hade en avslutande kappsegling och stor fest hela natten.